Ifrån utkastet
Vill intala mig själv att det är okej att vara ledsen, det är okej att gråta, skrika och vara arg. Men samtidigt är det även okej att vara glad, skratta, le och göra galna saker för att slippa tänka på allt det jobbiga. När de flesta nätter består utav att gråta blir man väldigt trött på allt. Man vill inte längre vara i skolan och möta blickar och se vissa människor, för det gör ännu ondare. Att själv satt sig i den positionen är nog ännu värre. Att veta att hade man sagt eller gjort något tidigare, så hade det förmodligen inte varit såhär. Man hade sluppit gråta, man hade sluppit kolla igenom gammla bilder och gammla konversationen. Hade det varit på något annat sätt? Hade det varit vi två och hade jag varit tillräckligt för dig? Frågorna är tusentals. Men det jag endå ångrar mest är att jag inte litade på att det vi hade på riktigt. Jag litade inte på att någon kunde tycka om mig för den jag är. För hur ska någon annan kunna tycka om mig när jag nästan aldrig tycker om mig själv? Du förtjänar mer än vad alla på planeten kan ge tillsamans och den som får vara din är så jävla lyckligt lottad. Förlåt för allt jag inte sa och inte visade. Förlåt för att jag inte var tillräckligt.